Jag vill inte, vill inte, vill inte. Vill inte gå och köpa ett test idag, handlingen som i mina tankar varit en symbol för känslor av överväldigande, pirrande förväntan och lycka. Vill inte gå in på apoteket med tunga steg och köpa ett test, som inte kommer att ge mig en glad nyhet, utan bara en slutlig bekräftelse på att kampen är långt ifrån över. Jag vill hellre ta bilen och vansinnesköra långt, långt bort. Sitta där i värmen och tystnaden, onåbar som i en bubbla.
Det var blod på toapappret imorse. Inte lite bruna, små spottings, utan rött, rinnande blod. Jag visste det. Så där "lätt" kan det inte gå. Jag står fortfarande utanför de lyckliga utvaldas skara.
4 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar