Veckan före midsommar ska det planteras ett litet upptinat embryo i mig. Efter det finns det inga embryon kvar i frysen. Båda våra kvarvarande tinas för denna omgång eftersom de är frysta tillsammans. Jag hade hoppats att de skulle vara åtskilda, att vi skulle ha ännu två försök på oss med denna hormonrunda, men så blev det alltså inte. De är tvåcelliga, men med mindre fragmentering än vårt färskförsök.
Läkaren igår var bra. Hon svarade på alla mina frågor innan jag ens hann börja kolla på pappret där jag skrivit ner dem. Så ska det skötas! En läkare ska BERÄTTA vad de gör, och varför, så långt de själva vet. Det är mycket som de inte vet och inte kan svara på, men allt det som de vet och känner till vill jag också veta.
Jag distanserar mig från denna omgång helt medvetet. Jag orkar inte sätta igång hela maskineriet av spänd förväntan. Embryona ska klara upptiningen, ett av dem ska fästa och sedan hållas kvar. Det är för många skeden som ska klaffa för att jag ska orka börja hoppas så där vilt och hejdlöst som första gången. Nu tänker jag försöka bevara lugnet. Det är det som jag ska sätta min energi och tankeverksamhet på nu. Moderskap och allt därtill hörande hinner jag sannerligen fundera på sedan om det blir en graviditet. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur mycket jag ska berätta åt andra om att vi nu har ett nytt försök framför. Ibland känns det tungt med andras förväntan utöver den egna.
4 år sedan
Jag hoppas det går bra för er med FET
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderatack för hälsningen på min blogg, så jag kunde hitta till dig :-)
Hoppas verkligen det går bra för er med kommande behandling.
Jag förstår att det är jobbigt att berätta för omgivningen vad som pågår, man får frågor och undringar... Vi har själva valt att inget säga till någon. Ännu. Blir det barn så blir det.
Par som blir gravida "på naturlig väg" slipper ju massa frågor om "tillverkningensprosessen". Dom frågorna vill vi oxo slippa. Känns som om det bara berör oss två.
Men det är olika. Kan vara skönt att berätta om man får stöd. Det skulle inte vi få från vissa (min svärmor & min svägerska vill ej att vi får barn, är avundsjuka för att vi har ett fint äktenskap) -det vet vi redan och har därför valt tystnad.
Vi hörs!
Kram Ninna
Hej Ninna! Så roligt att du tittade in o lämnade en kommentar här!
SvaraRaderaVi har varit ganska öppna med våra barnförsök och behandlingar, men ibland känner jag att jag bara vill dra tillbaka alla ord och all öppenhet. Jag tänker just som du, att detta är ju VÅR sak precis som i "vanliga" fall, varför ska alla få veta en massa om något så intimt. Inte diskuterar man ju hur barn blir till så där annars heller... Men samtidigt är det ju en väldigt emotionell och djupt berörande process på ett annat sätt och under en längre tid än när ett barn blir till bara så där av sig själv så därför kanske man ändå ibland kan behöva någon eller några förtrogna så att man inte heller sliter för mycket på varandra i förhållandet. Men det är lite dubbelt det där...
Vi hörs igen!
Kram!