Samma visa varje gång... Jag försöker vara käck, pigg och samlad, full av positiva tankar när jag står på tröskeln till att påbörja en ny behandlingsomgång. Men plötsligt finner jag mig själv sittande framför datorn timme efter timme surfande på IVF-bloggar. Plötsligt ryms bara en enda sak i min tankevärld. Plötsligt finns en massa tankar och känslor virvlande omkring inombords. Hur samlad är man då egentligen?
Barn blir till i världen varje dag, men när man står inför ett IVF-försök så blir beslutet att försöka få barn så DRAMATISKT, så ödesmättat, så fullt av känslor.
4 år sedan
Så sant, så sant!
SvaraRaderaJag gick igenom ET på fredagen och nu ska jag "bara tänka postivt och vänta på graviditetstestet om en vecka"...gick bra de första tre dagarna, men så igår började alla tankar och känslor virvla omkring inom mig. Och jag blev sittande framför datorn i timmar surfande på IVF-bloggar för att läsa hur det varit för andra.
Jag är definitivt inte samlad mera...särskillt inte efter att min bästa kompis igår ringde och berättade att hon är gravid. Blev ju glad för hennes skull, men samtidigt var det otroligt dålig timing att ge mig sådana nyheter nu. Är så skraj över hur det ska gå för oss och vet inte hur jag ska orka sen om det visar sig att jag inte är gravid... Särkillt då alla mina väninnor (hon var den sista barnlösa) har barn eller är gravida för tillfället. Alla väntar de dessutom på ett glatt och positivt besked från mig nästa vecka, men själv har jag börjat tvivla allt mer och vågar inte hoppas så mycket mera (försöker väl skydda mig själv från ännu en stor besvikelse, trots att jag ändå blir otroligt ledsen om jag inte är gravid oberoende om jag vågar hoppas nu eller inte). Tänk att det ska vara så här svårt att bara hålla sig positivt insälld och passligt förhoppningsfull i de 12 dagarna från insättning till graviditetstest..
Kram!
Bra att du tagit modet till dig och signat upp för en ny behandling! Lurigt det där med biverkningar... Summa summarum så tror jag benhårt på att vara snäll mot sig själv under den här jobbig tiden. Och om det går; inte ta det så allvarligt.
SvaraRaderaHmmm säger jag, som suttit och gråtit ut hos läkaren idag eftersom våra 17 ägg (jättemånga- hurra hurra - tyckte ju vi) inte ville dela sig som jag hade önskat... Inget toppägg till frysen, men två halvbra på plats i magen. Bättre än inget så klart, men så snopet ändå. Och vad mycket frågor som trängs i huvudet. Hur bra är halvbra? Vad är oddsen nu? Ska man vara glad och hoppas, eller rädd och våndas? Och hur överlever man två veckor till? Det känns som hela livet går ut på att vänta!
förstår precis vad du känner..och det blir inte bättre när man kikar på andras bloggar, nästan värre istället!Man blir bara mer orolig..hoppas verkligen att det kommer gå vägen för er denna gången massa kramar
SvaraRaderaKarma och Blue, jag hoppas innerligt med er!!!
SvaraRaderaNegativt test efter ET. Sorgen är total.
SvaraRaderaSå ledsamt, Blue!!! Jag förstår sorgen o besvikelsen. Särskilt som du har flera gravida vänner runt dig. Det här var ditt första IVF-försök, eller hur? Själv tyckte jag att det var en stor smäll när den första inte lyckades, man var på något sätt så hoppfull och förväntansfull då, när man äntligen fick komma igång. Det kändes som om man skulle vara närmare målet på något sätt och så blir det ett sådant antiklimax när det inte lyckas o plötsligt känns det som om man istället vore LÄNGRE bort från målet. Men vi ska inte sluta hoppas riktigt ännu, eller hur? Många, många kramar till dig!
SvaraRaderaTack häliga Pärla! Du är den enda jag har som verkligen förstår mig! Var nog med om ett färskförsök i maj efter långa protokollets IVF, nu var det första gången man tog av våra embryon från frysen. Det ironiska är att vi förra gången procentuellt hade större chans att lyckas (med färskt embryo), medan chansen ju nu var mindre. Ändå kände jag förra gången på mig att det inte skulle gå, medan jag nu verkligen vågade hoppas fullt ut (under några dagar åtminstone, sedan tog rädslan och misstron över). Därför är sorgen och besvikelsen denna gång mycket värre.
SvaraRaderaMen redan har jag börjat resa mig upp ur gropen - nu siktar jag på nästa försök som blir i oktober-november. Vi har ju trots allt ännu 11 embryon kvar i frysen. Jag hoppas så vi båda två får uppleva lyckan över att vänta barn senare i höst.
Vårt äggplock är nu planerat till vecka 41, eventuellt vecka 42. Kanske du o jag blir gravida ungefär samtidigt ännu, om det vill sig riktigt väl?!
SvaraRaderaBlue - jag måste bara få dela med mig av det mina läkare har sagt: Det är inte en sämre möjlighet med de frysta äggen- inte om de väl lyckats tina upp dem. Kruxet är att alla inte klarar av att tinas upp, och det är däri som risken ligger. Är de väl upptinade har de samma chans som färska ägg. Bra va? :-) Kram på er båda, Blue och Pärla
SvaraRadera