Varför?

Egentligen skriver jag den här bloggen för att bespara min man från strömmen av tankar och känslor om denna enda sak. Han, med de ljusblåa ögonen, har nog med sitt eget, med orden "uppsagd" och "arbetslös" hängande som mörka moln över honom. En av mina nära vänner har nyligen avslutat sitt tredje IVF-försök, utan resultat. Henne vill jag också bespara mina förhoppningar, den pirrande spänningen, förväntan...

Ja, och så skriver jag för alla som, liksom jag, surfar i all oändlighet på nätet med sökordet IVF. Jag har blivit hjälpt i min egen tankeprocess av att läsa om andras tankar och jag har blivit tröstad av att läsa om andras sorg och längtan. Jag har blivit lite mättad i mitt sökande efter information om orsaker och samband, om varför vi inte har fått barn ännu, om vad vi skulle kunna göra för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för en graviditet. Allt jag tar in hjälper mig att hantera och bearbeta alla de tankar och känslor som väcks när man ställs in för det faktum att man kanske aldrig får uppleva hur det känns att höra sitt eget barns hjärtslag, att man kanske aldrig får höra ordet "mamma", att man kanske aldrig får ge livet vidare till en liten kombination av min man och mig och våra släkter och älska det lilla livet så gott man kan.