onsdag 14 oktober 2009

Mellandag

Det är så underbart att vara hemma. Jag har en mycket intensiv period på jobbet bakom mig så det känns så lyxigt, skönt och gott att få vara hemma nu. Jag sitter här med pyjamas och njuter i fulla drag. Dessutom tycker jag om att vara ensam hemma och det har inte blivit av så ofta på sistone eftersom min käre make är arbetslös. Den här dagen känns som en gåva. Det är en mellandag, en vilodag.

Det var mörkt och lite halt när vi tidigt igår morse åkte iväg till kliniken. Den allra första snön hade lagt sig som ett tunt, tunt täcke över bilen. Jag kände mig förvånansvärt lugn. Själva ÄP:n har varje gång gått bra och varit rätt smärtfri så den oroade jag mig inte för. Allt det övriga kunde jag ändå inte påverka i detta skede, så då kunde jag lika gärna ta det hela med ro. Tyvärr gjorde det ändå lite mera ont den här gången jämfört med tidigare. Läkaren hade knyckiga handrörelser och VUL-staven var torr och hade ett platsskydd som rev mina känsliga slemhinnor. Det var en ny läkare som jag inte hade träffat tidigare och hon verkade inte så van. Jag fick dessutom en känsla av att hon inte överhuvudtaget hade tittat igenom journalen innan vi klev in i rummet, men ut kom alla ägg ändå och det var ju huvudsaken.

Den här gången blev det bestämt att alla ägg blir mikroinjicerade. Jag hade hellre låtit våra ägg och spemier leka i fred där i sin burk, men läkaren tyckte att det var säkrare så här efter förra gångens snöpliga resultat med 0 befrukatde ägg. På eftermiddagen satt alltså någon och valde bland min mans simmare, hittade 12 som han eller hon bedömde som lämpliga och sprutade in dem i mina ägg. Och ännu har ingen från kliniken ringt och sagt att vi inte behöver komma imorgon...

1 kommentar:

  1. Då är det bara att invänta det där sms:et imorgon som säger att allt är ok och att det bara är att komma in! =)

    Håller tummarna för att det ska finnas massor med befruktade ägg! Kanske några över till frysen också? ;)

    Kramar

    SvaraRadera